Kompetenta rekryterare är inte rädda för "döda fisken"!

Författare: 
Hanna-Karin Grensman

Många gånger får vi läsa i tidningar om hur hemskt det är när den som söker arbete har ett slappt och otydligt handslag. Som en död fisk. Gång på gång trummas det i sig att den som söker arbete eller på andra vis vill lyckas i arbetslivet måste lära sig att ta i hand på "rätt" sätt. handslaget ska vara fast, men inte för hårt och du ska titta den du hälsar på i ögonen men inte för länge.

Under en kort period var jag rekryteringsansvarig på ett företag, jag har alltså hälsat på många människor, och fått väldigt många olika handslag. Om jag skulle selektera bort alla som hälsade "fel" så skulle jag också ha missat många av de stjärnor som företaget faktiskt valde t att anställa. Handslaget går nämligen inte hand i hand med kompetensen.

När man inte rekryterar utifrån den faktiska kompetensen hos kandidaterna, utan lägger vikt vid andra ovidkommande saker, så visar det en allvarlig brist på kompetens hos rekryteraren. Men dessa evinnerliga tidningsartiklar lägger aldrig skulden på rekryteraren utan får det att framstå som att det är naturgivet, att detta är något som rekryteraren helt enkelt inte kan rå för. I stället läggs hela skulden på den arbetssökandes slappa handslag och det krävs att det är den arbetssökaren som måste ändra på sig för den stackars rekryteraren kan helt enkelt inte hjälpa att han eller hon blir illa berörd och fokuserar på handslaget i stället för på reell kompetens.

Detta är förstås trams, rekryteraren kan skapa sig ett mindset och använda sig av andra knep som gör att vi till stor del kan bortse från sådana irrelevanta faktorer. Bara vetskapen om att vi faktiskt har lärt oss hur ett ”riktigt” handslag ska kännas – att det inte är självklart att man upplever ett slappt handslag som obehagligt – gör att det blir lättare att bortse från den eventuellt negativa känsla som man medvetet (eller omedvetet) får.

Ett annat alternativ är att direkt tänka något positivt om personen Ungefär ”Nu vet jag att jag kommer att bli onödigt negativ till den här personen på grund av handslaget, för jag vet att osäkerhet skapar olust, men vad trevligt klädd hen var!”

Ett tredje alternativ är att skämta direkt med personen om "bristen" för att visa både för personen och för mig själv att det inte är något att lägga vikt vid. En teknik som för övrigt kan fungera i många olika situationer. t.ex. när en person uppenbart mår väldigt dåligt och ber om ursäkt för att han eller hon kom försent. Detta förutsätter dock att det inte är något som han eller hon kan uppfatta som allt för pinsamt t.ex. handsvett. (Och kom nu inte och säg att det är en allvarlig karaktärsbrist att komma försent - det har hänt oss alla!)

Att lägga allt ansvar på de arbetssökanden och inget på rekryterarna är inte bara direkt felaktigt, utan det bidrar också till en högst osund polarisering på arbetsmarknaden - där förlegade hierarkier mellan arbetsgivare och arbetstagare upprätthålls. Jag förväntar jag mig därför en artikel som kritiserar rekryterarna, med rubriken: ”Oskäligt att selektera bort folk på grund av otillfredsställande handslag.”

Aktuellt just nu

Kvinna sträcker på armarna och känner sig fri
Det kom ett mejl som gjorde oss, Hanna-Karin och Eleonor, så himla stolta o...