Tveksamhet skapar olust

Eleonor Sjunnevik skriver på Megafon
Författare: 
Eleonor Sjunnevik

Tänk dig att du står i baren. Du älskar musiken som spelas av livebandet och diggar tillsammans med dina vänner. Du njuter av stället ni befinner er på och av era intressanta konversationer som ni lyckas hålla trots allt sorl.
Du trivs som fisken i vattnet. Du mår bra och det lyser om dig denna kväll.

Mitt under en konversation med din vän är det någon som knackar dig på axeln. Du vänder dig om och framför dig står det en person som tränger sig in mellan dig och din vän, tittar på dig med lite slö blick och frågar nonchalant om du känner för att dansa. Personen tittar knappt på dig och rycker nästan med axlarna när den frågar dig. Precis som att den finner sig oberörd till ditt svar.

Du finner personen väldigt attraktiv, faktiskt bland det snyggaste du sett på länge men du tackar instinktivt nej. Du har helt enkelt inte lust att dansa nu när du just hade så trevligt med din vän, dessutom är du upptagen, inte öppen för flirtar.
Du är bara angelägen om att återgå till dina vänner.

Det går en stund och ännu en person vill ha din uppmärksamhet genom en knack på axeln. Du vänder dig om och framför dig står en person som ser nervös ut men som försöker bjuda på ett leende.  En person som du i första anblick inte alls finner som speciell, tills du ser det fina leendet. 

Du känner av nervositeten som personen osar omkring sig vilket gör att du förstår att det personen vill dig är för denne viktigt. Personen berättar att den tänkt bjuda upp dig hela kvällen men samlat mod till sig och nu står den här med skräckblandad förtjusning och undrar om du vill dansa. 

Du blir själv lite chockad av din reaktion men tillskillnad från förra gången har du lust att dansa, du tackar ja och fnittrar när du konstaterar för dig själv att det är rätt oskyldigt att tacka ja till en dans med en främling.
Klart att den ska få en dans, personen dansar faktiskt riktigt bra.
Kanske kan bli en dans till?

Vad var det som hände?

Det hela är egentligen väldigt enkelt. Vi vet att vi kan få vad vi vill om vi bara tar plats i att visa vad vi vill. Men i slutändan handlar det om hur vi gör det.

Att tveksamhet skapar olust är något du kan applicera på allt i ditt sociala liv.
Om du visar tveksamhet inför en annan person kommer du med sannolika skäl inte få med dig denna person på tåget, tvärtom den kommer förmodligen inte vilja lägga sin energi på dig. Om du däremot visar lust och mod, talar om vad du vill så kommer andra inspireras omkring dig till att vilja gå armkrok... med just dig. Enkel psykologi som fungerar i vilken relation som helst; i baren bland främlingar, i nära vänskap och i styrelserummet.

Likaså i jobbsökarprocessen.
Att söka sig till en arbetsgivare som du egentligen inte har lust att arbeta hos är som du själv förstår inte till någons nytta. Men att själv göra aktiva val med att själv välja kommer med stor sannolikhet resultera i att du själv blir vald, precis som i exemplet ovan.

Det är lätt av vi gör saker och ting krångligare än vad det är, för vad handlar det om egentligen?

Det hela börjar med att du tar plats och vågar visa vad du vill och därefter vågar fråga.

Vad är det värsta som kan hända?
Att du får ett nej?

Tro mig det finns fler drömarbetsgivare där ute.

Aktuellt just nu

Kvinna sträcker på armarna och känner sig fri
Det kom ett mejl som gjorde oss, Hanna-Karin och Eleonor, så himla stolta o...